Ett djur med ett benbrott kan vägra stödja på benet, ha tydlig smärta, svullnad eller en onormal vinkel på benet. Vid vissa frakturer är förändringen mindre uppenbar. Om ett sår går ner till frakturen kallas det en öppen fraktur och infektionsrisken ökar. Försök inte böja, räta ut eller testa ett misstänkt brutet ben hemma.
Vid kraftigare trauma är benbrottet inte alltid den farligaste skadan. Djur som blivit påkörda, fallit från höjd eller varit med om ett annat större trauma behöver först bedömas för exempelvis blödningar, bröstkorgsskador och andra potentiellt livshotande problem. När patienten är stabil används vanligtvis röntgen för att se var frakturen sitter och hur benfragmenten ligger.
Vissa stabila frakturer kan behandlas med stödförband eller annan yttre stabilisering, medan många behöver opereras. Vid kirurgisk behandling kan plattor, skruvar, märgspikar, externa fixatorer eller andra tekniker användas beroende på frakturens utseende. Lednära frakturer kräver särskild precision eftersom felställning i ledytan kan påverka den framtida funktionen. Efter behandlingen följer en period av begränsad aktivitet, uppföljande röntgen och gradvis rehabilitering.
Sök akut om benet har en tydlig felställning, om djuret inte kan belasta det efter trauma, om ben syns genom ett sår eller om djuret samtidigt är påverkat i sitt allmäntillstånd.