Vid huggormsbett syns ofta en snabbt tilltagande svullnad och ömhet där hunden blivit biten, vanligtvis i nosen, huvudet eller ett ben. Bettet kan vara svårt att se i pälsen och de två små märkena efter huggtänderna är inte alltid synliga. Hur kraftigt hunden påverkas varierar beroende på bland annat mängden gift, bettets placering och hundens individuella reaktion.
I en svensk studie av 53 hundar som blivit bitna av huggorm hade samtliga lokal svullnad och nästan tre fjärdedelar var påverkade i sitt allmäntillstånd. Hos vissa hundar sågs senare förändringar som kunde tyda på påverkan på hjärta, muskler eller andra organ. Att hunden verkar relativt pigg direkt efter bettet utesluter därför inte att den behöver följas och undersökas.
Håll hunden så lugn som möjligt och kontakta veterinär direkt om du misstänker huggormsbett. Ge inte människoläkemedel eller annan behandling på eget initiativ. Hos veterinären bedöms bland annat svullnad, smärta, cirkulation och allmäntillstånd. Blodprov och övervakning kan behövas. Behandlingen anpassas efter hur hunden är påverkad och kan bland annat innefatta smärtlindring, intravenös vätska och i svårare fall antiserum.
Sök akut om hunden blir mycket slö, kollapsar, får svårt att andas, snabbt ökande svullnad eller andra tydliga tecken på allmänpåverkan.