Räkna en andning varje gång bröstkorgen höjs och sänks. För mest jämförbara värden bör hunden ligga och sova eller vila lugnt, inte flämta efter motion, värme eller stress. Räkna under en hel minut, eller räkna under 30 sekunder och multiplicera med två. Anteckna gärna flera mätningar vid olika tillfällen för att få en bild av hundens normala nivå.
I en studie av friska vuxna hundar var den genomsnittliga sovande andningsfrekvensen låg och de flesta individuella mätningar låg under 30 andetag per minut. Liknande mätning används också hemma för att följa hundar med hjärtsjukdom. Ett enstaka högre värde behöver alltid tolkas i sammanhanget, men en tydlig och återkommande ökning från hundens normala sovvärde är värd att uppmärksamma.
Titta samtidigt på hur hunden andas. Synligt bukarbete, utsträckt hals, oförmåga att komma till ro, blåaktiga slemhinnor eller tydlig luftnöd är viktigare än själva siffran och ska bedömas akut.