Vid titthålskirurgi förs en liten kamera och specialinstrument in genom små öppningar i bukväggen. Kameran ger en förstorad bild av organen på en bildskärm, vilket gör att kirurgen kan arbeta med god överblick och precision. Under operationen fylls bukhålan försiktigt med koldioxid för att skapa utrymme att arbeta.
En av de vanligaste användningarna är laparoskopisk kastration av tik, där äggstockarna avlägsnas genom små snitt. Metoden kan även användas för exempelvis biopsier från organ i bukhålan och för att avlägsna en kvarliggande testikel vid kryptorkism. Vilka ingrepp som kan utföras med laparoskopi avgörs alltid utifrån djurets tillstånd och vilken operation som behövs.
Jämfört med traditionell öppen bukkirurgi kan titthålskirurgi ge mindre operationssår och mindre vävnadstrauma. Studier på tikar visar också att laparoskopisk kastration kan ge mindre smärta under den tidiga tiden efter operationen. Många djur återhämtar sig snabbt, men behöver fortfarande vila, sårkontroll och individuellt anpassad smärtlindring efter ingreppet.
Titthålskirurgi passar inte alla patienter. Vid vissa akuta tillstånd, omfattande förändringar i bukhålan eller när kirurgen behöver större åtkomst kan öppen kirurgi vara ett bättre och säkrare alternativ. I vissa fall kan en operation som börjar med titthålsteknik också behöva övergå till öppen kirurgi.
Alla ingrepp utförs under full narkos med övervakning av bland annat hjärtfrekvens, andning, blodtryck och syresättning. Inför operationen undersöks djuret och vid behov görs blodprover eller annan diagnostik.