Det främre korsbandet hjälper till att stabilisera knäleden. När det skadas blir leden instabil och hunden kan få allt från en plötslig kraftig hälta till en mer smygande ovilja att belasta bakbenet. Vissa hundar sätter knappt ner tassen, medan andra fortfarande går på benet men blir sämre efter aktivitet. Svullnad runt knät, svårigheter att resa sig och ovilja att hoppa upp i bilen eller soffan kan också förekomma. Hos vuxna hundar uppstår korsbandssjukdom ofta genom en degenerativ process där ligamentet successivt försvagas. Ett tydligt trauma är alltså inte nödvändigt.
Veterinären undersöker knäets stabilitet och kan bland annat använda så kallat främre draglådetest och tibial compression test. Röntgen används ofta för att bedöma förändringar i leden och utesluta andra orsaker till hältan. Menisken kan också skadas i samband med korsbandssjukdom, vilket kan bidra till smärta och hälta.
Behandlingen anpassas efter hundens storlek, aktivitetsnivå, ålder, graden av instabilitet och andra sjukdomar. Kirurgisk stabilisering rekommenderas ofta för hundar med tydlig instabilitet, särskilt hos större eller aktiva hundar. TPLO är en vanlig operationsmetod, men det finns flera tekniker och rätt metod väljs för den enskilda patienten. Rehabilitering, kontrollerad aktivitet och viktkontroll är viktiga delar av återhämtningen. Artros kan utvecklas även efter behandling, och korsbandssjukdom i det andra knät är inte ovanligt.